Alicia Vikander är numera ett namn som alla känner till. Hon har gjort raketkarriär och härnäst ser vi henne som Lara Croft Tomb Raider. I Euphoria har hon även tagit steget till att bli producent. Filmens regissör är Lisa Langseth som regisserade Till det som är Vackert där Alicia gjorde filmdebut, samt även Hotell där de två åter samarbetade.
Systrarna Ines (Alicia Vikander) och Emilie (Eva Green) möts för första gången på väldigt länge. De har en väldigt kylig relation men till slut lyckats de få till ett möte. Emilie vill ta med sin syster på en resa till en plats som är mycket viktig för henne. Ines följer med, men inser snart att Emilie inte har varit helt ärlig mot henne, både om vart de ska och varför det var extremt viktigt att de skulle ses just nu.
Alicia Vikander spelar Ines och i början av filmen så köpte jag inte riktigt hennes rolltolkning, men sen mot mitten av filmen så händer det något och jag är med på tåget. Det är en stark rollprestation hon gör och det känns att det är en film som hon har velat göra för hon ger verkligen allt. Att jag inte riktigt köpte hennes roll i början är inte Alicias fel egentligen, utan att manuset lämnar en del att önska just där.
Eva Green är oigenkännlig, på ett bra sätt. Hon är nedtonad och hennes karaktär bär på en hemlighet som är basen till hela historien. Vad det är vill jag inte säga för då spoilar jag lite för mycket. Eva är som vanligt duktig och hon har många fina scener i filmen.
Charles Dance imponerar.Charles Dance dök upp på min radar första gången när jag så den underbara 80-tals klassikern The Golden Child med Eddie Murphy. Han var även med i Den siste Action Hjälten med Arnold Schwarzenegger. Sen så syntes han inte till på ett bra tag, men nu på ålders höst är han tillbaka som en framträdande roll i bland annat Game of Thrones. Charles spelar en karaktär som Ines möter vid resans mål och han gör en riktigt stark rolltolkning. Vill även nämna den alltid lika duktiga Charlotte Rampling, som också har en viktigt roll i Euphoria.
Det är ett laddat möte på flygplatsen.Lisa Langseth har inte bara regisserat filmen, hon har även skrivit manus. Filmen har en bra uppbyggnad och vi får reda på historien genom Ines ögon. Det som störde mig något var det faktum att det är lite tunt. Ines gör en del konstiga val för att filmen ska förlängas och det känns som att manuset hade kunnat gå ett par varv till. Regimässigt så är det bra och det finns bland annat ett bråk mellan systrarna som är riktigt bra spelat och regisserat. Dock så finns det en kamera-inåkning i slutet mot Eva Green som jag kände drog ut lite för mycket och jag förstår vad Lisa vill säga med det hela, men jag hade hellre sett en kameraåkning på Ines i det här skedet istället för på Emilie. Det hade verkligen gjort scenen ännu starkare, tycker jag. Det är mycket känslor och gråt men det finns en balans ändå och det finns en del skratt också. Filmen berörde mig ändå inte så mycket som den egentligen borde, det är främst ett par gånger mot slutet som kniper till i tårkanalen.
Charlotte Rampling har en viktig roll i Euphoria.Sammanfattningsvis så var det här en film jag inte visste något alls om innan jag såg den och det gjorde den mer intressant och spännande. Om man vet för mycket om den innan man går och sätter sig i biomörkret, så kommer filmen tappa lite av sina vändningar – så undvik det.
Så här sätter vi betyg på Senses