Som ett nytt inslag på senses.se så kommer jag varje fredag (framöver) att köra “veckans hiss och diss” (eller veckans ros och ris, för er old school-anhägare). Jag kommer också, på allmän begäran börja sätta betyg mellan 1-5 på de filmer, spel, musikskivor, restauranger etc som jag skriver om.

Veckans HISS – Vi börjar detta inslag denna vecka med två som får dela på utmärkelsen.

* The Wrestler – Årets kanske första riktigt bra film distribueras av NonStop Entertainment, som även bjöd in till en trevlig förhandsvisning med mingel i måndags. Biopremiär i Sverige februari 2009, eller på Stockholms Filmfestival.

* Edelman PR-byrå – Microsofts PR-folk i Sverige är duktiga, snabba och alltid lika vänliga när man behöver information eller hjälp med produkter som skribent. Stor tumme upp!

Veckans DISS

* Sjukvården i Stockholm (Curera Hornstull & SÖS) – Har i flera veckor haft akut ont i min vad, vilket gjort att jag bl a tvingats gå med gubbkäpp, som den fräscha 31-åring jag är. Detta har såklart påtagligt försämrat min livskvalitet och möjligheter till normalt liv, då jag tidvis haft så ont så jag knappt kunnat gå ut öht. Sjukvården har sänt mig fram och tillbaka mellan vårdcentraler och akuter och fem träffade läkare senare så har jag fortfarande inte fått en diagnos eller ordentlig behandlingsplan (den första fungerade inte alls, men sattes också på imponerande tre minuter). Denna vecka skulle jag fått en magnetröntgentid… men icke. Läkarna på Curera Vårdcentral har i genomsnitt varit 7 minuter försenade på varje bokad tid (notera att en bokad akuttid i sig bara är 15 minuter, som helhet, så halva tiden är uppkäkad redan från början) och på Södersjukhusets akut gjordes i princip ingenting annat än “kändes efter”, inga prover togs – ingenting. Jo, nu ljuger jag – jag fick utskrivet en massa smärtstillande tabletter jag blev helt groggy av (men det är ju också en lösning, sk “symptombehandling”).

Socialdemokraterna kör en kampanj på tunnelbanan i Stockholm föreställandes en limousine som är ommålad till ambulans. Där skriver de att det nu finns en “gräddfil till sjukvården” genom privat sjukförsäkring och att det inte ska vara på det viset. Verkligen inte. Däremot kan man ju undra hur det behovet uppstått? Ingen tycker ju det är roligt att betala för något i onödan (som man dessutom redan betalar ganska mycket för genom skatt). Ser jag på min egen situation så förstår jag det gott och väl och tänker på min vän, som har privat sjukvårdsförsäkring och betalar ca 250 kr i månaden för det.

Finns det någon som tycker att 250 kr i månaden inte är prisvärt för att få nödvändig vård och utredning inom 24 timmar, när vi har ett scenario som detta?

… är, enligt fredagens upplaga av Metro, den genomsnittliga månadslönen i Sverige 2007. Detta efter siffror från Statistiska Centralbyrån. Fan tro’t. Vissa låglöneyrken är fortfarande nere på 16.000 i ingångslön (bl a skådespelare på vissa teatrar). Man undrar då i stilhet hur mycket alla andra tjänar som drar upp medlet med tio tusen kronor – i månaden.

On a warm summer’s evenin’ on a train bound for nowhere,
I met up with the gambler; we were both too tired to sleep.
So we took turns a starin’ out the window at the darkness
’til boredom overtook us, and he began to speak.

He said: “Son, I’ve made a life out of readin’ peoples faces,
And knowin’ what their cards were by the way they held their eyes.
So if you dont mind my sayin’, I can see you’re out of aces.
For a taste of your whiskey I’ll give you some advice.”

So I handed him my bottle and he drank down my last swallow.
Then he bummed a cigarette and asked me for a light.
And the night got deathly quiet, and his face lost all expression.
Said, “if you’re gonna play the game, boy, ya gotta learn to play it right.”

You got to know when to hold ‘em, know when to fold ‘em,
Know when to walk away and know when to run.
You never count your money when you’re sittin’ at the table.
There’ll be time enough for countin’ when the dealin’s done.

Now ev’ry gambler knows that the secret to survivin’
Is knowin’ what to throw away and knowing what to keep.
cause ev’ry hands a winner and ev’ry hand’s a loser,
And the best that you can hope for is to die in your sleep.

So when’d finished speakin, he turned back towards the window,
Crushed out his cigarette and faded off to sleep.
And somewhere in the darkness the gambler, he broke even.
But in his final words I found an ace that I could keep.

You got to know when to hold ‘em, know when to fold ‘em,
Know when to walk away and know when to run.
You never count your money when you’re sittin’ at the table.
There’ll be time enough for countin’ when the dealin’s done.

You got to know when to hold ‘em, know when to fold ‘em,
Know when to walk away and know when to run.
You never count your money when you’re sittin’ at the table.
There’ll be time enough for countin’ when the dealin’s done.

Att döma brottslingar är viktigt. Men minst lika viktigt – om inte viktigare, är att oskyldiga inte döms. Inte en enda gång.”Hellre att 500 skyldiga går fria än att en enda oskyldig människa blir orättvist dömd”, lär Thomas Jeffersson ha sagt och jag tycker han har en poäng. Den hårda bevisbördan måste ligga på den som anklagar, inte den som blir anklagad. Några som känner sig oskyldigt dömda och nu vill göra något åt saken är personerna bakom www.rsorg.se (Rättssäkerhetsorganisationen). På den sidan kan du läsa om mål och händelser som känns viktiga att belysa för att vi ska få ha kvar vårt trygga rättsamhälle vi en gång byggt upp. De talar också om en ny instans, en “resningsinstans” som ska verka som en extra säkerhetsventil när rättsväsendet sagt sitt.

Guilty – beyond all reasonable doubt (Skyldig – bortom allt rimligt tvivel), är en fras som ibland känns som den glömts bort i det förflutna (samtidigt som andra, för en lekman uppenbara fall, går fria).