I år verkar flera spelbolag ha plockat upp Oscar-spel, så jag kommer att ange dagens odds från Unibet och Expekt och tippa i de spelbara kategorierna. Redan på förhand kan jag väl säga att oddsen och förhandstipsen ser ganska säkra ut, så någon vidare utsikt till stora vinster på någorlunda “säkra” spel finns inte, utan endast om några skrällar går in.

BÄSTA SOUNDTRACK (BEST ORIGINAL SCORE)

Michael Giacchino känns rätt given för Up (1,4 ggr pengarna). James Horner för Avatar kan eventuellt utmana, men det är tveksamt värde för de oddsen (2,8).

BÄSTA SÅNG (BEST ORIGINAL SONG)

T Bone Burnett är en sjukt populär country-profil i USA och låten han skrivit till Crazy Heart är en given vinnare (1,05). Intressant att notera är att Disney återigen lyckats få in samma film flera gånger i en kategori, även om Princess and the Frog inte ser ut att ha någon större chans – men den modige kan sätta en liten slant (10 resp 12 ggr pengarna, Unibet)

BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL (BEST ACTOR IN A LEADING ROLE)

I år kan Jeff Bridges äntligen se sig som en, sedan länge, väldigt värdig Oscarvinnare. Hans porträtt i Crazy Heart av countrysångaren Bad Blake har överrösts med priser redan och ger endast 1.15 ggr pengarna, ett odds som knappast är värt att spela på. “Röster” talar om att George Clooney (6,00) kan vinna igen, då många anser hans prestation i Up in the Air vara hans mest mångsidiga någonsin. Inte omöjligt, att Clooney vunnit förut är ingen garanti för att han inte kan vinna igen (minns ni Sean Penn förra året?). Å andra sidan har alla tidigare galor – bland annat den så för kategorin tongivande SAG-galan (skådespelarfackets gala, som gick emot strömmen och valde Penn framför Rourke förra året), valt ut Jeff Bridges som vinnare, så det ska till en riktigt stor skräll för att det ska bli någon annan än Bridges.

Vem kommer att vinna: Jeff Bridges
Vem borde vinna: Jeff Bridges
Roligaste överraskning: att Jeremy Renner fick en välförtjänt nominering för suveräna The Hurt Locker

BÄSTA MANLIGA BIROLL (BEST ACTOR IN A SUPPORTING ROLE)

Som jag sagt tidigare så är detta favoriternas år i väldigt stor utsträckning. Och det är inte konstigt att österrikaren Christoph Waltz (1,05) känns lika säker som Heath Ledger gjorde förra året (som iofs hade ospelbara 1,01 i odds!). Waltz lyfter verkligen hela Inglorious Basterds till en egen liga med sin fantastiska tolkning av en nazist man är lika rädd för som fascinerad av. Enda frågan är om han inte också på sätt och vis är filmens egentliga huvudroll, inte cover-boy Brad Pitt, och således har hamnt i “fel” kateogir? Om vi ska leka med tanken att Waltz inte vinner – vilket känns helt osannolikt med tanke på att han, precis som Bridges, kammat hem alla priser på alla galor innan) så surras det om att det “borde” vara Matt Damons år i år. Damon har förvisso en Oscar, men inte för regi utan för manus (som han aldrig skrivit igen) för Good Will Hunting, däremot har han nominerats tidigare (för bl a den filmen) som skådis. Personligen ser jag inget särskilt märkvärdigt alls med hans porträtt i år av den historiska rugbyspelaren Francois Pienaar (han tränade, lärde sig lite rugby-slang och afrikaans-dialekt – kom igen!), så jag förstår varken hypen eller nomineringen. Waltz förtjänar att vinna och kommer att göra det. Skulle jag tvunget välja någon annan så tycker jag väl Stanley Tucci förtjänar att belönas för sitt läskiga portätt i den annars så tråkiga och pekorala The Lovely Bones.

Vem kommer att vinna: Christoph Waltz
Vem borde vinna: Christoph Waltz
Kuriosa: Christopher Plummer är 80 bast och varit skådis i 50 år och detta är hans första nominering någonsin. I en intervju sa han “Äsch, jag tänker aldrig på det där [att vinna en Oscar]. Skulle jag göra det så skulle jag aldrig få något gjort”

BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL (BEST ACTRESS IN A LEADING ROLE)

Denna kategori är desto mer spännande. Sandra Bullock har nog firat med kaviar och champagne hela förra året, då hon var huvudrollen i två filmer som drog in över 200 miljoner dollar i USA (den “magiska gränsen”). Hon är favorit för rollen som Leigh Anne Tuohy, kvinnan som tog in en svart pojke med sociala problem till sin familj och såg honom bli en stjärna i NFL (Michael Oher). Akademin gillar sånt, rollprestationer baserade på riktiga människor och i det här fallet dessutom en slags All American hero. Men även om Sandra verkar ha det ganska klart (1,57) så kan Meryl Streep (2,57) “regna på hennes parad”, som man säger i showbiz. Streep, en av tidernas kanske bästa skådespelare, gör varje roll till guld och har förvisso rekordet med hela 16 Oscarnomineringar (hon är med varenda år känns det som) men har inte vunnit sen 1983 (Sophie’s Choice). Så det kan mycket väl vara hennes “tur” igen i år, då Bullock förvisso blommat ut som skådespelare (och box office regent) men ändå förmodligen inte visat sin toppform än. Sen förstår jag inte vad Gabourey Sidibe gör i den här kategorin – visst, hon är inte den “vanliga” Oscarsvinnaren och Precious var en stark film, men hennes spel var verkligen inte i någon Oscarklass.

Vem kommer att vinna: Sandra Bullock
Vem borde vinna: Sandra Bullock (Ok då)

BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL (BEST ACTRESS IN A LEADING ROLE)

Också en kategori där den tungt förhandstippade också är den solklart värdigaste vinnaren. Mo’Nique (1,05) må vara något av en über-diva privat, men hennes rolltolkning i Precious är helt felfri – en skådespelare som går helt upp i sin roll och aldrig dömer sin karaktär, trots att den är bland det obehagligaste och mörkaste man sett på länge i en film. Ingen annan i kategorin har egentligen någon verklig chans, även om jag personligen gillade Vera Farmigas (22,00) roll i Up in the Air mycket.

Vem kommer att vinna: Mo’Nique
Vem borde vinna: Mo’Nique

BÄSTA REGI (BEST DIRECTOR)

Kvällens höjdpunkt! Detta blir enormt spännande. Ex-makarna Kathryn Bigelow (1,38/1,28) och James Cameron (2,70/3,50) står mot varandra och bara en kan vinna. Cameron vann Golden Globe men har ofta påpekat hur värdig han tycker Kathryn är som vinnare och på sistone (DGA, BAFTA mfl) så har Bigelow tagit hem priset (enligt min åsikt med rätta). Bigelow är faktiskt bara den andra kvinnan genom tiderna som nominerats till en Oscar för regi. Cameron förvisso redan vunnit förr (minns du Titanic kanske? Sågs också av några stycken…), så står ändå världens tekniskt mest avancerade och nu mest inkomstinbringande film – Avatar mot den nyskapande, men publikmässigt blygsamma, The Hurt Locker. Bigelow har använt flera kameror och låtit filma långa tagningar, där skådisar inte alltid visste när de var i bild och således måste vara “i karaktär” genom hela scenen, under helvetisk hetta i Jordanien. Cameron å andra sidan har skapat effekter bokstavligen utom denna värld, och dessutom givit oss en riktigt vettig 3D-upplevelse på bio. Enligt mig är en regissörs viktigaste egenskap att regissera skådisar (ok, jag kan vara lite jävig i frågan) och där står skådespeleriet i Hurt Locker ut med hästlängder. Däremot krävs det nog så ofantligt mycket mer att ro i hamn en film som Avatar, med alla effekter, miljöer och ambitiösa scenerier.

Vem kommer att vinna: Kathryn Bigelow
Vem borde vinna: Kathryn Bigelow
Vem fattas?: Danska Lone Scherfig gjorde en väldigt trevlig film med An Education. Kanske kunde fått erkännande, men frågan är på vems bekostnad?

BÄSTA UTLÄNDSKA FILM (BEST FOREIGN FILM)

Ärligt talat har jag inte sett någon av de nominerade filmerna i den här kategorin, men det skulle förvåna mig stort om inte Michael Haneke skulle plocka hem guldgubben för Tysklands räkning, med sin Det vita bandet (1,65). Skulle jag tippa på någon annan så är den enda jag hört om Frankrikes bidrag, men med 2,20 i odds är det knappast värt risken.

BÄSTA FILM (BEST PICTURE)

Höjdpunkten på galan? Personligen är jag väl lite skeptisk till det nya systemet med 10 nominerade filmer i kategorin i år. Å ena sidan är det väl bra att filmer får draghjälp av en Oscarnominering, å andra sidan är det ett säkert sätt att vattna ur prisets värde. Och personligen vet jag inte om det verkligen fanns 10 filmer förra året värda en Oscar för Bästa Film. Coen-bröderna är i mitt tycke ojämna och deras svartvita filmer med ordet “man” är inget jag skulle välja framför JJ Abrams suveräna Star Trek och Clint Eastwoods Invictus. Nåja, striden står i alla fall åter mellan Bigelow och Cameron – och således mellan David och Goliat. Box office och fläskiga effekter möter nerv, spänning och (med Hollywood mått mätt) väldigt modesta förutsättningar (=budget). Bettingbyråerna säger att Bigelows The Hurt Locker (1,70) kommer att gå segrande ur striden mot Avatar, (2,00) men jag är inte alls lika säker. Att The Hurt Locker förtjänar priset, då det är den bästa filmen, är jag helt överens om, men det är en stor risk för akademin och världens största filmgala att prisa en ganska lågmäld film som så få har sett, jämfört med en film som alla har sett (och nog tyckte bra om, eller i alla fall var djupt imponerade av). Jag kommer nog sätta mitt kryss på Avatar och innerst inne hoppas att priset går till Hurt Locker. Väldigt spännande kategori att avsluta galan med!

Vem kommer att vinna: Avatar
Vem borde vinna: The Hurt Locker
Vem fattas?: Star Trek och Invictus borde ha ersatt District 9 respektive A Serious Man. Up, som är garanterad Bästa Animerade Långfilm, förtjänar faktiskt platsen här också, då det var en av 2009 års allra bästa filmer. Är också glad för Inglorius Basterds, Up in The Air, Precious, An Education och den förvånansvärt medryckande – om än känslomanipulerande “gode samariten-historian”, The Blind Side.

Vi ses på galan!

Satt och kikade på den nyligen släppta DVD:n av Howard The Duck häromkvällen. En FilmNet-klassiker och favoritfilm när jag var liten, får jag tillstå, och då inte bara pga att jag var löjligt kär i huvudrollen Lea Thompson och hennes pudelfrilla. Diggade hela konceptet, med den “coola” ankan som räddar jorden från undergång. Då trodde jag också att George Lucas regisserat filmen, eftersom hans namn förkommer rikligt i förtexterna á la Jerry Bruckheimer. Men han är executive producer (alltså den som pröjsar och följaktligen bestämmer), och istället är det den föga kända Willard Huyuck (som efter denna film aldrig regisserade igen) som står vid rodret. Kul kuriosa: Howard The Duck är från början en Marvel-serietidningsfigur. 1986 var året och sjukdomen att ge utländska filmer “klämkäcka”, svenska titlar florerade, så den gick under namnet “Ingen plockar Howard”.

Howard är en anka, som kommer från en annan planet (ankplaneten?) där alla ankor, klär sig och lever sina liv som vi gör här på jorden. Dessutom pratar de såklart engelska på den planeten. Han sugs ned till jorden via en laboratorielaser som pekat fel och får snabbt anpassa sig till hur det är att vara talande, uppklädd anka på Tellus. Mitt i allt detta så slår han också påsarna ihop med den hårt kämpande källar-rockaren Beverly (Lea Thompson). I jakten på att få komma hem till sin egen planet träffar han Philsey (en jätteung Tim Robbins!) och Dr Jenning (Forman-favoriten Jeffrey Jones). Men i deras väg står såväl Ohios samlade poliskår som mörkrets furste (!).

Ja, ni hör ju själva att en nioårings öppna sinne fungerar betydligt bättre till något sånt här än någon som utvecklat sin smak mot American Beauty och Amadeus. Å andra sidan kan man inte sätta ett betyg på nostalgi och jag måste erkänna att trots att effekterna är lökiga, dialogen tidvis stendum och försöken till humor många gånger dödfödda, så finns ändå en charm i att se dvärgen Ed Gale springa omkring i ank-kostym och utföra Kwack-Fu och flörta med Lea Thompson (just den biten är faktiskt uppfriskande modig och skulle nog aldrig våga göras idag, även om man fegat ur på dvd-versionen och klippt bort en scen, i bästa Disney-revisionism-anda, där Beverly hittar små ank-kondomer i Howards plånbok).

Det är meningslöst att försöka sätta ett betyg på Howard The Duck, skulle jag försöka ställa mig “utanför” mina känslor så skulle det väl bli lågt, men å andra sidan – man får gilla kalkoner och njuta av nostalgi! Så fuck it, har du minsta lilla sådan så kolla in DVD:n, det är den värd!

Apropå nostalgi så spelade jag häromdagen ett spel till Wii som överraskade mig, för omväxlings skull. Jag har ju redan för länge sen påpekat att Nintendo känns som de hamnat på efterkälken och visar upp väldigt få riktigt heta, unika titlar till Wii (istället lägger man energi och pengar på en massa Motion Plus-mojänger, som gör det Wii:n skulle gjort från början, och svarta, limiterade konsoler – hallå, vad ska folk SPELA???). En av mina absoluta NES-favoriter är Punch-Out!!, ett spel som i all sin enkelhet får mig lika fast varje gång. När jag hörde om en nyversion (hmmm) till Wii blev jag både intresserad och förskräckt, hoppfull och rädd; kan Nintendo verkligen göra den gamla klassikern rättvisa? Svaret är – kort och gott, JA! Punch-Out!! till Wii är bland det roligaste jag spelat på länge till konsolen. Här finns den gamla känslan kvar (även om timingen till stor del är ny, tog lite tid att vänja sig vid!) samt flera av de klassiska motståndarna (även om de inte kan besegras med exakt samma knep som sist), samtidigt som man nu även kan ducka undan slag och dessutom får ett par nya utmanare att ta hand om. Takterna från det gamla spelet satt i bra och jag kom igenom nästan halva på en sittning. Men sen blev det snabbt mycket svårare. Det går att vifta med kontrollerna i klassisk Wii-anda, men Punch-Out!! ska givetvis spelas med styrkorset och A o B-knappen, precis som klassikern. Ett måste! (9/10)

På tal om klassiker så kan jag knappt bärga mig att ordentligt sätta tänderna i nya Ratchet & Clank: A crack in time och att God of War III ska nå PS3:an, som snabbt seglat upp som min favoritkonsol på sistone (två unika, bra titlar bara dessa två t ex…). Såg en slags trailer där man klippt ihop lite bärsärkargång från God of War III och jag börjar som sagt kanske bli lite gammal, men är inte spelen nuförtiden otroligt våldsamma?

Se klippet på egen risk! ;) (å apropå återvinning släpps God of War Collection till PS3 – de två tidigare spelen i ett paket, men denna gång i HD-upplösning… bara att krossa spargrisen och springa ut och köpa!)

Har fått en hel del mail som undrar “vad är värt att kolla in på bio och dvd/blu-ray nu då?”. En liten snabbgenomgång:

Inglorious Basterds: Jag erkänner, jag är Tarantino-fan och älskar i princip allt mannen gjort på vita duken (utom Jackie Brown) och senaste rullen gjorde mig verkligen inte besviken (dock ganska förvånad). Hade förväntat mig en massa Brad Pitt, pang-pang och övervåld på nazister, men fick istället ett riktigt tight och välspelat thriller-drama, med en helt lysande Christoph Waltz i spetsen (Oscarnominering för bästa biroll är given). 4/5

Ponyo på Klippan: Allt Miyazaki gör (och har gjort, för allt ges ju ut igen och igen och igen på dvd) verkar automatiskt betraktas som “mästerverk”. Jag kände inte till honom innan Spirited Away och den älskade jag verkligen. Förälskad såg jag sen Laputa – Castle in the sky som var OK men inte mycket mer, Howl’s Magic Castle som var som en sämre version av hans Oscarvinnare och nu senast Ponyo, som tyvärr är riktigt trist. Jag är absolut för fantasi och att tänja på gränser, men Ponyo är helt enkelt för bisarr och oförutsägbar (på ett negativt sätt). Det är en slags fabel om en pojke som hittar något slags havsdjur som förvandlas till en liten flicka och en man, som varit människa och nu lever under vatten (!) som planerar hämnd på de miljöförstörande människorna. Och allt det vore OK, om det ändå fanns någon slags struktur och regler i fantasivärlden Miyazaki skapat. Men icke, Ponyo kan ena sekunden inte ta sig ur en bubbla hennes onda “mästare” satt henne i, för att i nästa sekund kunna skära upp en fönster med fingret (!) och fly med sina syskon, som förvandlar sig till stora fiskar på vägen upp till ytan. Och så håller det på, tidvis är det som en riktigt, riktigt bisarr dröm man varken vet in eller ut på. I vanlig ordning är filmen på tok för lång (nära två timmar) och just i stunder man önskar mer tempo så stannar allt av och en massa tid ödslas på att se barnen leka, dricka té och prata med föräldrar om bebisar och hur de får bröstmjölk. Sorry, men för mig är det bara för knepigt – och för tråkigt. 2/5

District 9: Hypad och duktigt marknadsförd Sci-Fi-film med helt okända skådisar och gjord i dokumentärstil, lite á la Blairwitch Project (fast bra), med Peter Jacksons namn på affischen (han är dock endast producent, vilket vi vant oss vid senaste åren). Tänkvärt och skickligt, om än lite ojämnt, om hur utomjordningar hamnar på jorden och sätts i ghetton i Sydafrika och blir en (tämligen övertydlig) apartheid-parafras. Bäddat för uppföljare, värt att se för dess originalitet. 3/5

Och givetvis måste jag ju uppmana er alla att passa på att se Prinsessa på bio, en film om drömmar, utanförskap och “elaka mediamänniskor” som vissa tidningar väljer att uttrycka det :D Massor med skratt utlovas!

På dvd, som jag iofs sällan kollar på nuförtiden, så låt oss istället kalla saker vid dess rätt namn: Blu-ray, så rekommenderar jag förbisedda Knowing som är väldigt komplex och behandlar sin publik på ett ovanligt intelligent sätt (minus några småfåniga genre-grepp) och Disneys nyutgåva av Snövit som är grym, grym, GRYM! Och nu har jag hört att en av mina favoriter, Skönheten och Odjuret är på gång på Blu-ray, i 3-D version dessutom!

Och när vi ändå är inne på Prinsessa så måste jag ju också puffa för den smått bisarra intervju jag blev utsatt för, i och med min medverkan i filmen, som pretto-regissören Martin. Bloggen darrlingg har gjort en väldigt “personlig” intervju och utnämnt mig till månadens hunk. Hysteriskt rolig läsning!

En herre som verkligen går fullt ut med inspirerande artiklar är Steve Pavlina. Han driver bloggen Personal Development for Smart People som bland annat tar upp The Power of Now (Nuets kraft) och något så praktiskt som hur man kommer upp ur säng i tid, utvilad. Han är även så snäll och delar med sig av sina strategier för hur du kan tjäna pengar på din blogg (själv hävdar han att han gör över 1000 dollar om dagen på sin…).

Väl värt att spana in och låta sig inspireras!

Så, gå in och kika, klicka runt och kolla in massor med bilder och filmklipp, samt ha koll på de senaste nyheterna – bl a om kommande långfilmen Prinsessa och tv-serien Oskyldigt Dömd!

Ikväll kollar jag på Champions League-fotboll och hoppas min satsning på Man U går in.

Alex Schulman är en herre som alla verkar ha en åsikt om och han försvarade sig nyligen på sin sajt med att många roastare minsann läser från manus i direktsänding (dock är det ändå skillnad på hur man stöder sig på manus). Nåja, han gav följande exempel, som faktiskt visar att roastning kan vara hur hysteriskt roligt som helst – om man verkligen vågar ta ut svängarna!

Titta (inte på jobbet) och låt dig väl smaka – mina damer och herrar, Lisa Lampanellis grillning av Pamela Anderson!

Och är du sugen på mer av “the queen of mean” så kika också på hennes grillning av Gene Simmons (från Kiss):

Jag kommer att kommentera och ge mina förhandstips i de största kategorierna, samt också lite speltips för dig som har djävulen i dig. Oddsen kommer från expekt.com och gäller i skrivande stund (de kan alltså ändras). Vill du se hur filmfansen önskar utgången så kan du kolla IMDBs Oscar-poll där ca 50 000 röstat till dags dato (och går hand i hand med oddsen på expekt, än så länge). IMBD har även ett snajdigt Oscar-röstkort som du kan skriva ut och dela ut på nattens gala till medtittare och kanske köra lite intern betting på flest rätt totalt?

BÄSTA FILM

Det är svårt att egentligen se någon annan vinnare i den här kategorin är den tungt förhandstippade Slumdog Millionaire, som också lär bli galans stora vinnare totalt sett. Kritikerna älskar den, den har vunnit massor med priser innan (Golden Globe, BAFTA mm) och den enda som egentligt utmanat från början – Benjamin Button, verkar ha fallit i total glömska och tystnad sen premiären. Känns säker. Synd att halvtrista The Reader (som lär bli galans stora förlorare räknat i vinster kontra nomineringar) fick en bästa film-nominering på den mycket bättre The Wrestlers bekostnad.

Vem kommer att vinna: Slumdog Millionaire
Vem borde vinna: Slumdog Millionaire
Vem saknas: The Wrestler, Revolutionary Road
Vem ska jag spela på: Slumdog Millionaire (1,10 ggr pengarna) om du vill vara säker (men ett rätt menlöst odds att egentligen spela på), Benjamin Button (7,0) om du är gambler

BÄSTA MANLIGA SKÅDESPELARE

Också en kategori som känns tämligen klar. Det snackades en del om Sean Penns briljanta porträtt i Milk, men ingen kan i praktiken rå på Mickey Rourkes fantastiska come-back, prestation och bakgrundshistoria till The Wrestler (att Penn vunnit Oscar tidigare och Rourke plockat hem allt utom SAG-priset talar också mot det). Du som tror dig veta något om tal kan också satsa pengar på vilka ord Rourke kommer använda i sitt tacktal (“second chance” ger 1,7 ggr pengarna, medan “devil” och “darkness” ger hela 50). Värt att pytsa in en tjuga med såna odds (ger ju en tusenlapp om det händer). Ser jag någon skräll i denna kategori så är det Frank Langella, som gjorde en superbt jobb i Frost/Nixon. Men det vore verkligen en stor skräll om så skedde.

Vem kommer att vinna: Mickey Rourke
Vem borde vinna: Mickey Rourke
Vem saknas: Leonardo DiCaprio (Revolutionary Road)
Vem ska jag spela på: Mickey Rourke (1,55 ggr pengarna) om du vill vara säker, Frank Langella (12,0) om du är gambler

BÄSTA KVINNLIGA SKÅDESPELERSKA

Efter sex nomineringar, utan vinst, så är det hög tid för Kate Winslet att få en gubbe att ta hem (och då menar jag inte maken, Sam Mendes). Inte för att hennes prestation i The Reader tillhör hennes allra bästa (gillade henne mer i Revolutionary Road) utan för att Oscar (tyvärr) också är politiskt och även till stor del handlar om turordning. Jag har tappat räkningen på hur många nomineringar Meryl Streep har (14?), men hon är värd varenda en och så även i år (då hon är min favorit i gänget). Små chanser dock, särskilt med tanke på att hon vunnit förr. Superskräll vore Melissa Leo, som av vissa expert förhandstippats och skulle ge hela 35 gånger pengarna! Jag slänger in en tjuga på henne (det har man råd att förlora och den potentiella vinsten är ju 700 kr då). Kul extraspel är att spela på om Kate Winslet kommer att gråta under tacktalet eller inte (Ja 1,5, Nej 2,40). Hon förefaller mig inte vara den gråtmilda typen och räknar nog med vinst, så jag spelar på NEJ.

Vem kommer att vinna: Kate Winslet
Vem borde vinna: Meryl Streep
Vem saknas: Rebecca Hall (Vicky Cristina Barcelona)
Vem ska jag spela på: Kate Winslet (1,38 + 2,40 om hon inte grinar vid tacktalet) om du vill vara säker, Meryl Streep (4,35) om du är gambler

BÄSTA MANLIGA BIROLL

En av kvällens två “ospelbara” kategorier. Ospelbara därför att oddsen 1,01 ggr pengarna på att bortgågne Heath Ledger vinner i praktiken är ett negativt odds som du förlorar pengar på (för du över med betalkort kostar det ju alltid 2-3% av summan du för över). Alltså är det menlöst att spela på enormt förhandstippade Ledger. Värt att komma ihåg är dock att kategorierna biroller på Oscargalan historiskt är de kategorier som skrällt allra oftast. Och OM det skräller natten till den 23:e (vilket jag inte tror) så blir det nog Michael Shannon, som spelar den psykiskt sjuke sonen i Revolutionary Road, som tar hem pokalen. Fast allra roligast vore såklart Robert Downey Jr för sitt sublima portätt i Tropic Thunder (skulle dock kunna ge 10 000 ggr pengarna, det lär aldrig hända)… kan vi hoppas på ett roligt klipp i alla fall (gärna det om Sean Penn!).

Vem kommer att vinna: Heath Ledger
Vem borde vinna: Heath Ledger (måste jag nog trots allt tillstå)
Vem saknas: Tom Cruise (Tropic Thunder), Ralph Fiennes (In Bruges)
Vem ska jag spela på: Ledger är supersäker och går ju inte att spela på (1.01 odds), så då får det bli en liten slant på Michael Shannon (35)

BÄSTA KVINNLIA BIROLL

Kvällens kanske mest spännande kategori! Min absoluta favorit är såklart underbara Marisa Tomei, som bara är så bra i The Wrestler. Det är också en hel del surr om henne och i IMDBs poll ligger hon endast ett fåtal röster efter förhandsfavoriten Penelope Cruz (som jag inte riktigt fattar varför hon är favorit… men men). Det som ligger Tomei i fatet är hennes tidigare (omtvistade) vinst av Oscar på nittotalet för My Cousin Vinnie. Men jag bryr mig inte – 7 gånger pengarna är generösa odds för en vinnare jag faktiskt tror på. Samtidigt ska jag säga att det talats en rejäl del sista dagarna om Viola Davis moderliga porträtt i Doubt och hon har seglat förbi Tomei som tvåa på bettinghusens lista (4,35). Detta blir alltså hur spännande som helst!

Vem kommer att vinna: Marisa Tomei
Vem borde vinna: Marisa Tomei
Vem saknas: Evan Rachel Wood (The Wrestler)
Vem ska jag spela på: Penelope Cruz känns stark och ger hyffsade odds (1,55), men jag tror stenhårt på Marisa Tomei (7,00) och spelar allt på henne.

BÄSTA REGISSÖR

Det är inte direkt överraskande om de bästa filmerna görs av de bästa regissörerna, så följaktligen borde Danny Boyle sitta hyfsat säkert. Men på senare tid har akademin då och då splittat priset bästa regi/bästa film mellan de två favoriterna. Jag tycker absolut Boyle gjort den bästa filmen förra året, men David Fincher är en dark horse som mycket väl kan få “tröstpris” för sitt episka Benjamin Button-verk. Stephen Daldry har nominerats tre gånger och aldrig vunnit – många trodde han var given för The Hours (2002) men så var inte fallet. 45 gånger pengarna på honom just nu – ingen trolig vinnare, men samtidigt inte helt otrolig heller. Värt en tjuga.

Vem kommer att vinna: Danny Boyle
Vem borde vinna: Danny Boyle
Vem saknas: Darren Aronofsky (The Wrestler), Sam Mendes (Revolutionary Road)
Vem ska jag spela på: Danny Boyles 1,10 i odds gör det ganska menlöst att spela på honom. Sätt i så fall hellre en slant på David Fincher (7,00) och en mycket liten peng på Stephen Daldry (45,00).

BÄSTA UTLÄNDSKA FILM

Här blev Sverige utan och jag har inte sett någon av de andra. Konstateras kan att Israel är storfavorit och har vunnit de flesta för-Oscars, men att det finns ett visst snack kring Japan som aldrig vunnit förut. Så en kalkylerad risk vore då att spela på dem.

Vem ska jag spela på: Waltz with Bashir (Israel) ger 1,35 ggr pengarna, men mest spännande verkar Departures (Japan) vara med sina 6,00 i odds.

BÄSTA ANIMERADE LÅNGFILM

Rolig, men tyvärr också ospelbar kategori. Wall-E har 1,01 i odds och känns som kvällens absolut allra säkraste vinnare. Kung Fu Panda är min favorit och även Bolt överraskade med hur underhållande den var (dock chanslös i kampen).

Vem kommer att vinna: Wall-E
Vem borde vinna: Kung Fu Panda
Vem saknas: ingen som jag direkt tycker är Oscarvärdig
Vem ska jag spela på: Går ej att spela på, då Wall-E är helt säker och ger negativa odds.

BÄSTA MANUS (orignalmanus)

Min favorit och uppenbara vinnare, The Wrestler, finns inte ens med bland de nominerade. Svag kategori, med hypade In Bruges och lätt långtråkia Milk på listan. Det känns som Pixar gör om bragden från förra året och tar hem priset för sin animerade film Wall-E. Å andra sidan kan Milk mycket väl få en “tröst”-Oscar också. Men det kan ju hyllade debutant-verket Frozen River å andra sidan också få (dock föga troligt).

Vem kommer att vinna: Wall-E
Vem borde vinna: Wall-E (av de nominerade)
Vem saknas: The Wrestler
Vem ska jag spela på: Endast betfair kör odds för denna kategori (märkligt nog under “Sport”). Wall-E är deras andraval med intressanta 3,9 i odds. Milk är favoriten med 1,42 (!) och Frozen River ger hela 29 ggr pengarna.

BÄSTA MANUS (efter förlaga)

Det är tämligen uppenbart att Simon Beaufoys exceptionellt välskrivna manus till Slumdog Millionaire tar hem det här, med all rätta. Eric Roths manus till Benjamin Buttton är väldigt fritt tolkad efter F Scott Fitzgerlad-historien och Peter Morgans bearbetning av sin egen teaterpjäs för Frost/Nixon var spännande, men står sig slätt i konkurrensen.

Vem kommer att vinna: Simon Beaufoy (Slumdog Millionaire)
Vem borde vinna: Simon Beaufoy (Slumdog Millionaire)
Vem saknas: Justin Haythe (Revolutionary Road)
Vem ska jag spela på: Expekt saknar odds för manus, men ex bwin och betfair finns som alternativ. Slumdog Millionaire känns gjuten och ger 1,33 ggr pengarna på bwin, gamblers kan ge sig på Benjamin Button för 6,50 men får räkna med det som väldig högoddsare.

I övrigt så tror jag att Slumdog Millionaire kammar hem: Cinematography (foto), Film editing (klippning),  music, sound mixing och sound editing (ljudeffekter, mixning resp klippning). Benjamin Button har tar hem art direction (rekvisita, “scen design”) och make up (smink/mask) och Wall-E får ännu en guldgubbe för bästa låt (Peter Gabriels “Down to earth” – här borde Springsteens Wrestler varit given). Publik- och kritikerfavoriten The Dark Knight tar nog hem visual effects (specialeffekter).

Oxfilén och champagnen är inköpt, skjortan är struken och filmälskarna är inbjudna – vi ses på galan!

Man blir stolt när man tittar tillbaka på dvdforum.nu och inser att man varit med och dragit igång något så betytt så mycket för så många filmfans, över hela Sverige. I helgen var det medlemsträff i Alingsås och det var en 15 personer från forumet som samlades, i sällskap av mig, medgrundaren Andreas Selstam och nya chefredaktören Anton Bjurvald. Det snackades film, anordnades roliga lekar och tävlingar och jag fick nöjet att nervöst tala om mina år som filmskådespelare. Visar sig att första filmen jag spelade in 2002, Camp Slaughter, har en ganska stor fan-base på forumet. En av killarna, medlemmen “joakim!” hade med sig filmen och bad mig signera den. På köpet fick han en klassisk fan-bild med nya Colgate-leendet av Christian Magdu.

Stort tack till medlemmarna Darya Mokre och Rickard Eklund som anordnade träffen och givetvis stort tack till alla som var där och gjorde den till vad den var!

Veckans DISS

Det har stötts och blötts förut, men attityden hos vissa Stockholms-restauranger börjar verkligen bli oroande irriterande. Jo, jag vet att många ställen är populära och “omöjliga” att få ett bord på lördag kväll, om man inte förbokat. Men om två kunder kommer in, ser ett tomt bord och väntar på att få sätta sig så kan väl någon ur personalen möta dem och säga hur det ligger till? Ett “hej, välkomna, har ni bokat?” räcker absolut. Istället står man där som ett fån och blir i princip igonrerad och får till slut hugga tag i en av de anställda och fråga “ursäkta om vi stör, men vi är två personer som skulle vilja äta?”. Även på “alternativa” Söder har detta okynnes-uppförande spritt sig och man inte direkt sugen på att gå tillbaka till ett ställe där man en gångs bemötts så nonchalant (i detta fall restaurang Dado, på Tavastgatan). Skärpning!

Veckans HISS

Utan tvekan så går veckans utmärkelse till Walt Disney Studios Home Entertainment. Deras Blu-ray-släpp av Törnrosa (Sleeping Beauty) fullkomligt knockade mig – har sett den två gånger redan och är så häpen av kvaliteten att det inte gör något att själva filmen är ganska seg och händelselös, jag ser den gärna om och om igen! Disneys “trollkarlar” (för man måste nog kalla dem så) har tagit 70mm-originalet och rensat upp frame för frame (24 bilder är en sekunds film, filmen är 77 minuter = drygt 110 000 bildrutor) och givit oss en film som för första gången släpps i sitt originalformat (bredbild 2.55:1) men också ser mycket bättre ut än något du tidigare sett på Blu-ray (i alla fall tecknat). Man har också återinsatt originalljudet med sex kanaler (eller sju, om man ska vara petig) och även lastat på en hög med bra extramaterial, bland annat ett suveränt kommentarspår innehållandes picture-in-picture med bl a Pixars John Lassetter och filmgurun Leonard Maltin.

Detta är helt enkelt en ny milstolpe inom Blu-ray och restaurering av en gammal 55-åring, samtidigt som vi får se en trailer av kommande 70-åringen Pinocchio (som kommer i mars nästa år) och inser att även den kommer att se makalöst bra ut. Stående ovationer, Disney!

Att Disney-medarbetarna Hasse Thelin och Miriam Bonassi är två av filmbranschens absolut trevligaste och kunnigaste gör inte att Disney direkt förtjänar utmärkelsen mindre.

Veckans DISS

SJ – SJ, gamla “Statens järnvägar” må göra avbön och lova bättring på förstasidan av sin sajt, men att denna monopol-dinosaurie fortsätts låta härja fritt är för mig ett stort mysterium (eller egentligen inte, bara en frustration egentligen). Osant dyra resor på populära sträckor, tack vare argument som “bra miljöval” och brist på konkurrerande alternativ (i fråga om tidsåtgång och faktiska tåg) toppas bara av deras notoriska vana att strula med avgångar och komma för sent. Det ena X2000-tåget efter det andra rasar ihop och på min X2000-resa mellan Stockholm och Falun i onsdags så kom vi inte bara nästa två timmar för sent fram till slutdestinationen – vi gjorde det dessutom i någon slags 60-talståg med Diesel-lok. So much for that comfort and environmental awarness. Ingen i personalen informerar om vår rätt till ersättning, istället ombeds vi “ha överseende med detta” och en ilsken passagerare som halvt i desperation säger sig vilja gå av får till svar “ja, men gör det då” av den allt-annat-än-ödmjuka personalen. Till SJs heder ska sägas att anmälan om ersättning behandlades snabbt och dök upp i mailen efter 30 minuter. Problemet är bara att “koden” man får inte kan användas online utan bara via deras personliga kundtjänst. Och där kostar det 5% extra på de redan hutlösa priserna… (“ledsen, plattfot, inga pengar tillbaka”)

Men det är fritt fram, så länge inga vettiga alternativ finns så måste ju kunder acceptera det som bjuds. Vad har man för val, liksom? Man vill inte bidra till växthuseffekten med de hemska flygen och man kan ju heller inte tala emot att “de flesta avgångar går fulla”, så det är bara att gilla läget och snällt tugga i sig även fettklumparna som SJ serverar. After all, om det inte passar så finns det ju andra alternativ… (eller, vänta nu…).

När ska även järnvägarna komma in i 1900-talets fria konkurrens?

Veckans HISS

Ryan Air – Trots att “lågprisflyget” Ryan Air numera lätt ligger åtminstone i mellan(om inte normal)pris-segmentet, på avgångar i vettig tid (alltså inte såna som kommer fram mitt i natten en torsdag), så är jag imponerad av hur väl de håller tiderna. De går avgår i princip på sekunden och kommer fram ungefär likadant. I helgen var jag i London och på väg dit tjänade vi in en kvart, på vägen hem var vi en kvart sena i take off och bara tio minuter sena vid landning i Skavsta. Bra jobbat, Ryan Air! Även om de som sagt inte är särskilt billiga (med massvis av dolda avgifter, eller särskilt bekväma för den delen) så sätter man stort värde i sån självklarhet som passade tider om man har erfarenhet av andra lågprisbolag.

Veckans DISS

Jag gillar Hornstull-området (“knivsöder”) i Stockholm, men tyvärr är det ytterliggare en aktör som får klä skott där denna vecka, nämligen Cykelringen Hornstull på Hornsgatan. Efter en trafikolycka lämnade jag in min cykel där för reparation och de tog nästan 3 000 kr för att byta hjul, sadel och ställa in växlarna (vilket de gjorde på ungefär två timmar, totalt). Döm om min förvåning när de lämnat kvar en trasig ringklocka, som jag trodde vi var överens om att den också självklart skulle bytas. Jag bad dem fixa det i butiken och de skruvade på den glatt. Sen bad de mig om 25 kr till… Nu är ju 25 kr i sig inte något att direkt bråka om i fråga om reda pengar, men det är smått absurt att kräva det av en kund när man just fått ett tvåtimmars-jobb av den kunden som är värt många, många tusenlappar (särskilt många cyklar säljs nog inte heller så här i vintertid). Klockan och jobbet hade kostat Cykelringen “gratis” att fixa till och köpt dem good will, men bad-willen som inställningen gav (trots att jag dessutom påpekade det) kostar dem istället en kund och dålig reklam på nätet. Hoppas de tycker 25 kr var värt det…