Alla som rör sig med kämpande konstnärer vet ganska snart vilka hak man får mest för pengarna på. Vare sig det är starköl för 19:- eller gratis “after work”-buffe mellan kl 16-20, så kan du räkna med att hitta en stor andel musiker, studenter och allmänna bohem på dessa ställen (som tyvärr tenderar att bli kortlivade). På södermannagatan 27, mellan Medis och Skanstull, låg ett hak som hette Hakkamui. Helt OK asiatisk mat, med det ständiga dragplåstret “99:- för tre små rätter och en stor stark”. Inte illa. Tyvärr gick det i kånken, precis som nyligen nedlagda sunkhaks-klassikern Söderport (vid Liljeholmsbron). I Hakkamuis ställe har ett nytt steakhouse öppnat som kallar sig för Zula Bar. “Zula” ska enligt deras hemsida vara ett grekiskt/turkiskt (!) ord och betyda “gömställe” eller “hemlig plats”. Och ägarna till Zula Bar har varit ganska hemliga med sina rykande heta öppningserbjudanden.

Första veckorna slog de på stort med trerättersmiddag inklusive starköl/vin för 179:- (japp, du läste rätt). Detta skulle ha gällt hela våren, men har redan förändrats till “tvårättersmiddag söndag-torsdag för 125:-” (vilket också är en mycket bra deal). Men mest oslagbart av allt är deras luncherbjudande – 50 (femtio!) kronor för riktigt schyssta portioner fisk (lax), fläsk (noisette, biff) och vegetariska alternativ. Har vi någon som är gammal nog att minnas när lunchen i Sverige kostade 50 kr? Själv minns jag bara att jag inte var särskilt gammal…

Maten i sig är bra, om än inte spektakulär så i alla fall väldigt prisvärd. Mozzarellasticksen smakar bra (men är för få – bara två stycken!), den friterade scampin på en brödbit är kanske bästa förrättsvalet. I trerättersmiddagen ingick nachos med dipp och det smakade som det brukar i bättre barer (går ju inte att göra SÅ stora variationer på ämnet. Plus för att guacamolen känns fräsch och “hemlagad”). På varmrättsfronen är det mesta väl godkänt, ryggbiffen var saftig och precis lagom stekt, svärdfisken smakade härligt grillad “kötttfisk” (med minuset för att det kändes lite snålt tilltaget) och även den örtmarinerade kyckligen är ett säkert kort om du ska satsa på erbjudandemenyn. Personligen är jag ingen diggare av glass men vaniljglassen med chockladsås gick ned helt utan bekymmer.

Så är Zula Bar en kulinarisk upplevelse? Nja, det är kanske att sträcka sig lite långt att säga det. Gondolen och Texas Longhorn är det för mig. Men det är tämligen ohotat när det gäller värde för pengarna. Så här bra och mättande mat får du inte någon annan stans för samma pris på söder iaf. Kvällens öl på flaska, Budweiser, är inget öl jag sätter på min topp 20 men det duger till käket (30 kr/flaskan) och är du törstigare finns Falcon på 50cl tapp för 39:-, vilket också måste ses som humant.

Jag har en stark känsla av att det kan bli ett gäng luncher på Zula framöver. Frågan är bara när (för det är en fråga om när) de höjer priserna – kan de stå sig kvar i konkurrensen?

Natten till måndag är helig. Då är det nämligen åter dags för årets största händelse i filmkretsar, Oscargalan. Till skillnad från förra årets öken-år, med trista nomineringar och i mångt och mycket ännu tristare vinnare (No country for old men) så är årets startfält bland det bästa och starkaste på länge. Förhandsfavoriterna är också väldigt tunga i flera klasser och det är svårt att tjäna pengar på säkra tips – men kom ihåg att några kategorier i princip alltid skräller på Oscargalan varje år – frågan är bara vilka? Kanal 9 kör uppesittarkväll från midnatt och framåt och runt kl 02.40 drar själva gala igång.

Jag kommer att kommentera och ge mina förhandstips i de största kategorierna, samt också lite speltips för dig som har djävulen i dig. Oddsen kommer från expekt.com och gäller i skrivande stund (de kan alltså ändras). Vill du se hur filmfansen önskar utgången så kan du kolla IMDBs Oscar-poll där ca 50 000 röstat till dags dato (och går hand i hand med oddsen på expekt, än så länge). IMBD har även ett snajdigt Oscar-röstkort som du kan skriva ut och dela ut på nattens gala till medtittare och kanske köra lite intern betting på flest rätt totalt?

BÄSTA FILM

Det är svårt att egentligen se någon annan vinnare i den här kategorin är den tungt förhandstippade Slumdog Millionaire, som också lär bli galans stora vinnare totalt sett. Kritikerna älskar den, den har vunnit massor med priser innan (Golden Globe, BAFTA mm) och den enda som egentligt utmanat från början – Benjamin Button, verkar ha fallit i total glömska och tystnad sen premiären. Känns säker. Synd att halvtrista The Reader (som lär bli galans stora förlorare räknat i vinster kontra nomineringar) fick en bästa film-nominering på den mycket bättre The Wrestlers bekostnad.

Vem kommer att vinna: Slumdog Millionaire
Vem borde vinna: Slumdog Millionaire
Vem saknas: The Wrestler, Revolutionary Road
Vem ska jag spela på: Slumdog Millionaire (1,10 ggr pengarna) om du vill vara säker (men ett rätt menlöst odds att egentligen spela på), Benjamin Button (7,0) om du är gambler

BÄSTA MANLIGA SKÅDESPELARE

Också en kategori som känns tämligen klar. Det snackades en del om Sean Penns briljanta porträtt i Milk, men ingen kan i praktiken rå på Mickey Rourkes fantastiska come-back, prestation och bakgrundshistoria till The Wrestler (att Penn vunnit Oscar tidigare och Rourke plockat hem allt utom SAG-priset talar också mot det). Du som tror dig veta något om tal kan också satsa pengar på vilka ord Rourke kommer använda i sitt tacktal (“second chance” ger 1,7 ggr pengarna, medan “devil” och “darkness” ger hela 50). Värt att pytsa in en tjuga med såna odds (ger ju en tusenlapp om det händer). Ser jag någon skräll i denna kategori så är det Frank Langella, som gjorde en superbt jobb i Frost/Nixon. Men det vore verkligen en stor skräll om så skedde.

Vem kommer att vinna: Mickey Rourke
Vem borde vinna: Mickey Rourke
Vem saknas: Leonardo DiCaprio (Revolutionary Road)
Vem ska jag spela på: Mickey Rourke (1,55 ggr pengarna) om du vill vara säker, Frank Langella (12,0) om du är gambler

BÄSTA KVINNLIGA SKÅDESPELERSKA

Efter sex nomineringar, utan vinst, så är det hög tid för Kate Winslet att få en gubbe att ta hem (och då menar jag inte maken, Sam Mendes). Inte för att hennes prestation i The Reader tillhör hennes allra bästa (gillade henne mer i Revolutionary Road) utan för att Oscar (tyvärr) också är politiskt och även till stor del handlar om turordning. Jag har tappat räkningen på hur många nomineringar Meryl Streep har (14?), men hon är värd varenda en och så även i år (då hon är min favorit i gänget). Små chanser dock, särskilt med tanke på att hon vunnit förr. Superskräll vore Melissa Leo, som av vissa expert förhandstippats och skulle ge hela 35 gånger pengarna! Jag slänger in en tjuga på henne (det har man råd att förlora och den potentiella vinsten är ju 700 kr då). Kul extraspel är att spela på om Kate Winslet kommer att gråta under tacktalet eller inte (Ja 1,5, Nej 2,40). Hon förefaller mig inte vara den gråtmilda typen och räknar nog med vinst, så jag spelar på NEJ.

Vem kommer att vinna: Kate Winslet
Vem borde vinna: Meryl Streep
Vem saknas: Rebecca Hall (Vicky Cristina Barcelona)
Vem ska jag spela på: Kate Winslet (1,38 + 2,40 om hon inte grinar vid tacktalet) om du vill vara säker, Meryl Streep (4,35) om du är gambler

BÄSTA MANLIGA BIROLL

En av kvällens två “ospelbara” kategorier. Ospelbara därför att oddsen 1,01 ggr pengarna på att bortgågne Heath Ledger vinner i praktiken är ett negativt odds som du förlorar pengar på (för du över med betalkort kostar det ju alltid 2-3% av summan du för över). Alltså är det menlöst att spela på enormt förhandstippade Ledger. Värt att komma ihåg är dock att kategorierna biroller på Oscargalan historiskt är de kategorier som skrällt allra oftast. Och OM det skräller natten till den 23:e (vilket jag inte tror) så blir det nog Michael Shannon, som spelar den psykiskt sjuke sonen i Revolutionary Road, som tar hem pokalen. Fast allra roligast vore såklart Robert Downey Jr för sitt sublima portätt i Tropic Thunder (skulle dock kunna ge 10 000 ggr pengarna, det lär aldrig hända)… kan vi hoppas på ett roligt klipp i alla fall (gärna det om Sean Penn!).

Vem kommer att vinna: Heath Ledger
Vem borde vinna: Heath Ledger (måste jag nog trots allt tillstå)
Vem saknas: Tom Cruise (Tropic Thunder), Ralph Fiennes (In Bruges)
Vem ska jag spela på: Ledger är supersäker och går ju inte att spela på (1.01 odds), så då får det bli en liten slant på Michael Shannon (35)

BÄSTA KVINNLIA BIROLL

Kvällens kanske mest spännande kategori! Min absoluta favorit är såklart underbara Marisa Tomei, som bara är så bra i The Wrestler. Det är också en hel del surr om henne och i IMDBs poll ligger hon endast ett fåtal röster efter förhandsfavoriten Penelope Cruz (som jag inte riktigt fattar varför hon är favorit… men men). Det som ligger Tomei i fatet är hennes tidigare (omtvistade) vinst av Oscar på nittotalet för My Cousin Vinnie. Men jag bryr mig inte – 7 gånger pengarna är generösa odds för en vinnare jag faktiskt tror på. Samtidigt ska jag säga att det talats en rejäl del sista dagarna om Viola Davis moderliga porträtt i Doubt och hon har seglat förbi Tomei som tvåa på bettinghusens lista (4,35). Detta blir alltså hur spännande som helst!

Vem kommer att vinna: Marisa Tomei
Vem borde vinna: Marisa Tomei
Vem saknas: Evan Rachel Wood (The Wrestler)
Vem ska jag spela på: Penelope Cruz känns stark och ger hyffsade odds (1,55), men jag tror stenhårt på Marisa Tomei (7,00) och spelar allt på henne.

BÄSTA REGISSÖR

Det är inte direkt överraskande om de bästa filmerna görs av de bästa regissörerna, så följaktligen borde Danny Boyle sitta hyfsat säkert. Men på senare tid har akademin då och då splittat priset bästa regi/bästa film mellan de två favoriterna. Jag tycker absolut Boyle gjort den bästa filmen förra året, men David Fincher är en dark horse som mycket väl kan få “tröstpris” för sitt episka Benjamin Button-verk. Stephen Daldry har nominerats tre gånger och aldrig vunnit – många trodde han var given för The Hours (2002) men så var inte fallet. 45 gånger pengarna på honom just nu – ingen trolig vinnare, men samtidigt inte helt otrolig heller. Värt en tjuga.

Vem kommer att vinna: Danny Boyle
Vem borde vinna: Danny Boyle
Vem saknas: Darren Aronofsky (The Wrestler), Sam Mendes (Revolutionary Road)
Vem ska jag spela på: Danny Boyles 1,10 i odds gör det ganska menlöst att spela på honom. Sätt i så fall hellre en slant på David Fincher (7,00) och en mycket liten peng på Stephen Daldry (45,00).

BÄSTA UTLÄNDSKA FILM

Här blev Sverige utan och jag har inte sett någon av de andra. Konstateras kan att Israel är storfavorit och har vunnit de flesta för-Oscars, men att det finns ett visst snack kring Japan som aldrig vunnit förut. Så en kalkylerad risk vore då att spela på dem.

Vem ska jag spela på: Waltz with Bashir (Israel) ger 1,35 ggr pengarna, men mest spännande verkar Departures (Japan) vara med sina 6,00 i odds.

BÄSTA ANIMERADE LÅNGFILM

Rolig, men tyvärr också ospelbar kategori. Wall-E har 1,01 i odds och känns som kvällens absolut allra säkraste vinnare. Kung Fu Panda är min favorit och även Bolt överraskade med hur underhållande den var (dock chanslös i kampen).

Vem kommer att vinna: Wall-E
Vem borde vinna: Kung Fu Panda
Vem saknas: ingen som jag direkt tycker är Oscarvärdig
Vem ska jag spela på: Går ej att spela på, då Wall-E är helt säker och ger negativa odds.

BÄSTA MANUS (orignalmanus)

Min favorit och uppenbara vinnare, The Wrestler, finns inte ens med bland de nominerade. Svag kategori, med hypade In Bruges och lätt långtråkia Milk på listan. Det känns som Pixar gör om bragden från förra året och tar hem priset för sin animerade film Wall-E. Å andra sidan kan Milk mycket väl få en “tröst”-Oscar också. Men det kan ju hyllade debutant-verket Frozen River å andra sidan också få (dock föga troligt).

Vem kommer att vinna: Wall-E
Vem borde vinna: Wall-E (av de nominerade)
Vem saknas: The Wrestler
Vem ska jag spela på: Endast betfair kör odds för denna kategori (märkligt nog under “Sport”). Wall-E är deras andraval med intressanta 3,9 i odds. Milk är favoriten med 1,42 (!) och Frozen River ger hela 29 ggr pengarna.

BÄSTA MANUS (efter förlaga)

Det är tämligen uppenbart att Simon Beaufoys exceptionellt välskrivna manus till Slumdog Millionaire tar hem det här, med all rätta. Eric Roths manus till Benjamin Buttton är väldigt fritt tolkad efter F Scott Fitzgerlad-historien och Peter Morgans bearbetning av sin egen teaterpjäs för Frost/Nixon var spännande, men står sig slätt i konkurrensen.

Vem kommer att vinna: Simon Beaufoy (Slumdog Millionaire)
Vem borde vinna: Simon Beaufoy (Slumdog Millionaire)
Vem saknas: Justin Haythe (Revolutionary Road)
Vem ska jag spela på: Expekt saknar odds för manus, men ex bwin och betfair finns som alternativ. Slumdog Millionaire känns gjuten och ger 1,33 ggr pengarna på bwin, gamblers kan ge sig på Benjamin Button för 6,50 men får räkna med det som väldig högoddsare.

I övrigt så tror jag att Slumdog Millionaire kammar hem: Cinematography (foto), Film editing (klippning),  music, sound mixing och sound editing (ljudeffekter, mixning resp klippning). Benjamin Button har tar hem art direction (rekvisita, “scen design”) och make up (smink/mask) och Wall-E får ännu en guldgubbe för bästa låt (Peter Gabriels “Down to earth” – här borde Springsteens Wrestler varit given). Publik- och kritikerfavoriten The Dark Knight tar nog hem visual effects (specialeffekter).

Oxfilén och champagnen är inköpt, skjortan är struken och filmälskarna är inbjudna – vi ses på galan!

Jag hade glädjen att under mitt juluppehåll vara en sväng nere i Vietnam. Hade hört mycket om detta sydostasiatiska resmål, som sägs kunna bli arvtagare till svenskens-favvodestination, Thailand.

Efter att ha landat i Saigon (numera Ho Chi Minh City, som någon i check-in-kön trodde var “en by utanför stan”) så bar det av med buss till Phan Thiet och den södra kustens pärla, Mui Ne. Stället är i princip en fiskeby med lång strand. Längs stranden/kusten går en väg som blir som samhällets egna “The Strip”, där hotell, restauranger och barer löser av varandra (á la Las Vegas). Just restauranger är det väldigt gott om, medan hotellen för tillfället går på full kapacitet pga underetablering. Men nya poppar upp som svampar efter regnet och det är inga små, ödmjuka gästhus vi talar om, utan ofta fyrstjärniga resorts för 500 gäster, som inte sällan tilltalar (och ägs av) ryssar. Räkna alltså med att den idag ganska ödsliga strandpromenaden i Mui Ne komme att krylla med turiser om något år eller två.

Låt mig ta död på ett par myter direkt: Vietnam är INTE 10 år efter Thailand, som en del hävdar. Frågan är om det egentligen är så mycket efter alls. Det ser ungefär ut som man förväntar sig att sydostasien ska se ut. Möjligtvis märks det på att det bitvis är lite mer slitet (inte minst transporterna, åkte bl a en jeep som kan ha varit från kriget – andra världskriget, alltså) men är man på något turistanpassat ställe eller storstad (som Saigon) så märker man praktiskt taget ingen skillnad. Nivån på engelskan är lika bra (läs: dålig) som den i genomsnittligt är i Thailand och priserna på lokala ställen är riktigt, riktigt trevliga. Eller vad sägs om varmrätter för 17 kr stycket? Eller lokal öl (BaBaBa, 333, export) för 5 kr burken? Handlar man utländska märken (ex alkohol) så sticker dock priserna blixtsnabbt iväg och egentligen är skillnaden marginell mot priset i Sverige (en 33cl flaska Corona kan kosta uppemot 40 kr, en flaska utländsk sprit på nattklubb kostar mellan 500-1000 kr).

Vietnamesisk mat har mycket influens från asien, främst Kina som dominerat landet i tusen år, men också av fransk matlagning, så räkna med en kulinarisk upplevelse som känns mer mångfacetterad än Thailand. Ett bra ställe för lokala specialiteter och färsk sea food i Mui Ne är Lam Tong och i Saigon är Quan An Ngon helt oslagbart i fråga om pris och tillgänglighet (gå runt och kika på mat som lagas, peka ut vad du vill ha och ät och drick dig proppmätt för under en hundring). Är du modig kan du dessutom smaka på i princip vad som helst – från grodlår, krokodil, sköldpadda och orm till ank-embryon och hund (!). Den populära läsken Bird’s Nest är ett avkok av svalbon, som är sötad. Vet du inte vad svalor bygger sina bon på kan jag tala om att det bl a är egna spyor. Läsken i sig är helt OK i smak… tills man stöter på klumparna, då utmanar jag dig att dricka vidare.

Servicen och vänligheten är överlag mycket hög i Vietnam. Visserligen finns det enstaka individer som försöker lura av turister pengar (de finns ju överallt), men de allra flesta vietnameser är glada och entusiastiska över att se oss (vill du göra någon extra glad så fota dig med dem – they love it!). Det är också lätt att skapa kontakt med människor, trots knagglig engelska så lär man snabbt känna personalen på hotellet och ibland kan det sluta som i vårt fall med att man blir medbjuden på bröllop (där vi dessutom sjöng och fick dricks efteråt – overkligt).

Vietnam har sen några år tillbaka börjat småputtra med turist-aktivitet. Populära resmål som Phu Quoc, Nha Trang och Mui Ne (Phan Thiet) börjar redan sjuda och bokstavligen hundratals nya hotell är på gång. Inom ett par år kan Vietnam mycket väl vara det nya resmålet alla åker till på vintern. Förvisso har landet funnits som charterresmål en längre tid (ca 10 år) men det är först nu det känns som man “kommit ikapp” på byggandet av hotell, restauranger och förströelseställen. Om tio år till kan det mycket väl vara svensk invasion. Den längre flygtiden (10 timmar ned, 13 timmar hem, segt) kompenseras mycket väl av de lägre priserna och att slippa Thailands överexploaterade turistorter. Vietnam håller fortfarande på att hitta formeln för att vara det ultimata resmålet för västerlänningar – ännu är det inte riktigt anpassat på samma vis som grannlandet i väst, men samtidigt är det mycket mindre blasé och faktiskt billigare. Som turist kan du klara dig bra på 2500 kr i veckan, utan att snåla. Och det faktum att man kan läsa (om än inte förstå) skyltar och namn gör det också mer familjärt på många sätt.

Oroa dig inte för att Vietnam än idag är en “socialistisk stat” som kräver visum (som du får vid ankomst, max 15 dagar). Landet är egentligen superkapitalistiskt (på gott och ont) och allt finns att köpa som du kan önska, även om det är lika dyrt som här (hur många Vietnameser handlar egentligen på de otaliga Apple Stores jag såg i Saigon?). Det är också en ganska avslappnad stämning, även om de finare diskoteken kryllar av säkerhetsvakter så ser man exempelvis sällan polis eller annan ordningsmakt som förbjuder det ena eller det andra. Samtidigt känns landet väldigt säkert och vi kändes oss aldrig rädda för att bli rånade.

Ett resmål jag gärna återvänder till när jag kan. Till dess har vi en nyöppnad, vietnamesisk restaurang i Stockholm på Åsögatan 90 (Nem Nem Quán), som jag gärna besöker när längtan pockar på. Sann, vietnamesisk kokkonst för lunchpriset 85 kr. Smaskens!

Veckans HISS

Man blir stolt när man tittar tillbaka på dvdforum.nu och inser att man varit med och dragit igång något så betytt så mycket för så många filmfans, över hela Sverige. I helgen var det medlemsträff i Alingsås och det var en 15 personer från forumet som samlades, i sällskap av mig, medgrundaren Andreas Selstam och nya chefredaktören Anton Bjurvald. Det snackades film, anordnades roliga lekar och tävlingar och jag fick nöjet att nervöst tala om mina år som filmskådespelare. Visar sig att första filmen jag spelade in 2002, Camp Slaughter, har en ganska stor fan-base på forumet. En av killarna, medlemmen “joakim!” hade med sig filmen och bad mig signera den. På köpet fick han en klassisk fan-bild med nya Colgate-leendet av Christian Magdu.

Stort tack till medlemmarna Darya Mokre och Rickard Eklund som anordnade träffen och givetvis stort tack till alla som var där och gjorde den till vad den var!

Veckans DISS

Det har stötts och blötts förut, men attityden hos vissa Stockholms-restauranger börjar verkligen bli oroande irriterande. Jo, jag vet att många ställen är populära och “omöjliga” att få ett bord på lördag kväll, om man inte förbokat. Men om två kunder kommer in, ser ett tomt bord och väntar på att få sätta sig så kan väl någon ur personalen möta dem och säga hur det ligger till? Ett “hej, välkomna, har ni bokat?” räcker absolut. Istället står man där som ett fån och blir i princip igonrerad och får till slut hugga tag i en av de anställda och fråga “ursäkta om vi stör, men vi är två personer som skulle vilja äta?”. Även på “alternativa” Söder har detta okynnes-uppförande spritt sig och man inte direkt sugen på att gå tillbaka till ett ställe där man en gångs bemötts så nonchalant (i detta fall restaurang Dado, på Tavastgatan). Skärpning!

Det har varit en ganska busy vecka på fronten, så istället för att skriva om en sak och hoppa allt annat pga realistiska tidsramar, så skriver jag lite kort och höjd- och lågpunkterna:

SPEL

Det släpptes en del nya spel (som vanligt) i veckan som gått. Microsoft fick ut efterlängtade Gears of War 2 (då jag inte gillade ettan, har jag ännu inte bitit tag i det – men att döma av försäljningen så verkar det bra) och Rare fick ut Banjo & Kazooie: Nuts and Bolts (båda till Xbox 360). Banjo & Kazooie var ett uppskattat radarpar på Nintendo 64 och hade två, hyfsat framgångsrika plattformsspel där. Nuts & Bolts ska vara ett Xbox 360-spel men det känns precis som ett Nintendo 64-spel, fast med hög upplösning. Det är på sina håll oerhört enkelt, nära på fult och kantigt och presentationen är verkligen tidigt 90-talsstuk med grymtande figurer och mängder med halvtorr text att läsa. Det görs försök till humor och ska verka “retro”, men det känns bara så mossigt. Grejen går i princip på att paret bygger fordon, som man sen utför uppdrag med. Styrningen är bäng, byggandet är riktigt komplicerat och den svenska översättningen suger big-time. Eller vad sägs om meningen “Fordon med dåligt fördelade delar fungerar dåligt”?

För 10-15 år sen hade detta kanske varit lite småcharmigt, idag är det bara så väldigt föråldrat på fel sätt att något annat betyg än 2 av 5 inte kan sättas. Vet inte vem spelet riktar sig till? Barn lär finna det för svårt och komplicerat och vuxna lär inte orka med tonen och genomförandet. Med konkurrensen därute idag från ex Ratchet & Clank, så finns det inte plats för spel som Banjo & Kazooie: Nuts and Bolts. Ladda hellre hem originalet på Xbox Live (vilket du även uppmanas att göra i spelet…). 2/5

FILM

Walt Disney Studios Home Entertainment (phew! Låt oss säga Disney framöver) släpper flera utgåvor av den fantastiskt, underbara, julklassikern The Nightmare Before Christmas (efter en idé av Tim Burton, men regisserad av Henry Selick – ära den som äras bör). För er som såg mig rekommendera film på SVT förrförra julen så minns ni säkert hur programledaren lite osäkert sa “jaha… sjungande dock-film alltså, eller?”. Nja, stop-motion faktiskt :P Härligt fräsch berättelse om Jack Skellington, som är kung i Halloween town och vill prova på att sköta julens högtid också. Underbar musik med klassiska låtar av Danny Elfman och tre riktigt fina utgåvor som du lär vilja äga allihop: En Blu-ray med suverän bild och 7.1-ljud (TrueHD), en Collector-dvd med ballt reliefomslag och en utgåva till hardcore fansen, föreställandes en Jack Skellington-byst som kan “prata” och kläs ut med julmössa (finns på Webhallen för strax under 600 kr). Enda nackdelen med Limited-utgåvan är att den innehåller dvd istället för Blu-ray-versionen… 5/5

Universal har premiär på Madagascar 2 idag och här bjuds det på fler galna upptåg samt skämt á la ettan. Fullproppad med en massa roliga detaljer och en hel del vuxna referenser, så var det en riktigt skön biostund att avnjuta (bortsett från de två korkade fjortisbrudarna som satt på raden framför mig och fotade sig med blixt inne på biografen… vad är det för fel på folk?). Denna gång hamnar de fyra vännerna på det afrikanska fastlandet, på väg mot New York, och upptäcker att det finns fler djur som är som dem. Nytillkomna på rollistan är Alec Baldwin som den elaka Makunga och Bernie Mac (i en av sina sista roller) som lejonet Zuba. Ett måste är givetvis att du ser den amerikanska originalversionen. 4/5

Resor och mat
Fritidsresor lanserar sajten Reslust.se (SJ behöver inte domänen längre, antar jag…) och ställde till med fest på onsdagskvällen, i regi av erkände fest-maestron Micael Bindefeld, som i vanlig ordning personligen hälsade välkommen. Det bjöds på underbar mat på Kungsholmens restaurang (bl a av mästerkocken Melker) och det tävlades ut resor – lustigt nog var alla vinnare a-listekändisar (eller, iaf, kändisar). Kungsholmens restaurang var mysigt inredd och jag går gärna dit och äter den “vanliga” menyn någon gång snart.

Om du säger till en taxichaufför att du vill till Malmskillnadsgatan en kväll så kanske du får en lustig blick. Å andra sidan finns det mer på gatan än vad den är känd för. Om inte annat så hippa “baren”, KGB, med sina något udda mix av drinkar, öl, stand-up och idolbilder på gamla kommunist-diktatorer.

En bit bort, vid nummer 60, finner du den italienska restaurangen La Tentazione (Frestelsen). Vid första anblick verkar det vara en mysig, liten restaurang/”kvarterskrog” med priser i mellanklassen (runt 200 för en varmrätt och runt hundringen för en förrätt/efterrätt). Menyn består bara av italienska maträtter, som är skrivna med originalnamn och under detta en utförlig förklaring av innehållet, på svenska.

Jag körde igång med Musselsoppan (Zuppa di cozze e vongole, 135 kr) som var helt OK, om än lite för salt och något för “krämig”. Har ätit bättre, faktiskt i närheten, på Glenn Miller (där musikvalet inte föll lika mycket på läppen, dock). Kyparen på La Tentazione (som liksom resten av de anställda jag såg, inte var italienare) rekommenderade ett bra vitt vin till soppan och lät mig smaka av flera sorter innan jag bestämde mig. Med soppan beställde vi också in Grillat lantbröd med olivolja och vitlök (Panini all’ aglio alla griglia), som smakade alldeles underbart (20 kr). Till varmrätt föll mitt val på Grillad gödkalventecote, med citron- och chilismör samt krämig Karl-johansvamprisotto (Entrecote di vitello servito con risotto al porcini con burro condito marinata al limone, 240 kr). Köttet smakade bra, hyfsat saftigt även om det gärna fått utgöra en större del av hela rätten. Risotton var inget uppseendeväckande i sig självt, men fungerade som helhet bra med maten och det glas Amarone som rekommenderades till. Efterrätten fick stryka på foten då tanken kändes väldigt välfylld efter huvudrätten.

Som helhetsintryck gillade jag La Tentazione: maten var god – om än inte i världsklass, servicen väl godkänd, med en kunnig dock lite överarbetad kypare som rekommenderade bra viner och priset inte alltför blodigt i slutändan. Någonstans känns det dock att La Tentazione inte riktigt är en “riktig” italienare och där det spelar roll är när det kommer till maten, som inte är riktigt når de sanna, italienska höjderna. Men ett bra och hyfsat prisvärt, italienskt alternativ är det ändå om du är i krokarna. Litet plus att det ligger något avsides från de stora gågatorna. Det ökar markant chansen till bord vid spontana infall att äta och hindrar också horder av folk att strömma in och ut.

Ett stenkast från centralstationen i Örebro (Östra Bangatan 42) ligger en, utåt sett ganska oansenlig, asiastisk restaurang vid namn Hanoi New Center. På den ganska omfattande menyn återfinns både thailändska, kinesiska och – givetvis – vietnamesiska rätter till humana priser (särskilt vid avhämtning).

Jag hade 40 minuter över tills tåget gick och det kurrade i magen, så jag passade på att slinka in och fråga vad man hann med att äta. Det blev Vitlökskryddad (Grillad) Laxfilé för Teresa och Wokade musslor med bläckfisk, vitlök och grönsaker för undertecknad. Detta till det överkomliga, om än inte jättelåga, priset av 135:- per portion. Servicen var utmärkt snabb (dryga tio minuter) och maten var verkligen av yppersta klass. Vi bjöds en fantastiskt vällagad och fräsch mix av råvaror (musslorna var verkligen stora och saftiga) kombinerad med kulinarisk fingertoppskänsla, som kändes personlig (försök återksapa den grillytan på laxen, säger jag bara).

Ett absolut måste om du är i Örebro och känner dig sugen på mat, eller bara vill uppleva asiatisk mat utöver det vanliga. Synd bara att restaurangen inte har en hemsida (*hrm, hrm*)